Kyrka & Fiskekapell

 

Nordingrå Kyrka

På en sluttning mot Vågsfjärden ligger Nordingrå kyrka, byggd av Simon Geting d.y. Medlemmar av denna flitiga kyrkobyggmästarsläkt byggde under en 100-årsperiod inte mindre än 11 kyrkor i Ångermanland, varibland de i Nora och Gudmundrå.

Simon Getings kyrkor är ljusa och luftiga. Nordingrå kyrka stod färdig 1826. År 1920 genomfördes en restaurering, då huvudingången på kyrkans södra långvägg murades igen och ingången flyttades till sin nuvarande plats vid tornet.

Till bygget använde man bland annat material från den gamla medeltida stenkyrka, som låg strax ovanför den nuvarande kyrkan. Av stenkyrkan återstår idag endast en ruin, men en del fina inventarier kunde räddas och ingår nu i den nya kyrkans utsmyckning.

Innanför grindarna på kyrkogården finns 3 forngravar från järnåldern.

 


 

Kyrkoruinen

När en ortsbo använder namnet "Vallen" menar han platsen för kyrkan, kyrkvallen.

Nordingrå kyrka på Nordingråvallen invigdes 1829. Byggmästare var Simon Geting, som tillhörde 1700- och 1800-talens flitigaste kyrkobyggarsläkt. Under en hundraårsperiod, från mitten av 1700-talet, uppförde han och hans söner elva kyrkor.

Under samma tid revs många vackra medeltidskyrkor, som blivit "för små". Förnämligast bland dessa var kyrkan i Nordingrå. Ruinen ligger strax ovanför den nuvarande kyrkan och ger en god inblick i hur stor den medeltida kyrkan var och vilken form den hade.

Nordingrå gamla kyrka byggdes i början på 1200-talet, i sten. Det ursprungliga kyrkorummet om 7 x 7 meter och ett smalt kor tillbyggdes i flera omgångar så att det så småningom rymde 600 personer och var Ångermanlands största medeltidskyrka.

Den som på 1200-talet kom in i kyrkan genom den lilla porten på södersidan bländades av mörker. Det fanns förmodligen bara ett litet fönster till höger om ingången och kanske ett fönster i korväggen mot öster, över altaret. Men koret var väl avgränsat från långhuset med en vägg med små öppningar.

Det var ett mycket litet kyrkorum. Resterna av södermuren finns kvar på båda sidor om ingången, medan de andra murarna är markerade med stenar på marken. Mot öster fanns också en mur med en liten öppning i mitten, det s k korskranket. Där kunde man kika in i koret. Kyrkorummet, det s.k. långhuset, var ca 7x8/9 m stort. Somliga har beräknat ytan till drygt 60 kvadratmeter. Det fanns förstås inga bänkar där, så det gick att packa in rätt mycket folk.

Koret var smalare än långhuset och slutade med en vägg mot öster. Också här finns idag murarna markerade på marken. Detta rum var ungefär 5x6 m stort. I den senare muren mot öster finns rester av en fönsteröppning. I koret fanns dock ljus på altaret och möjligen också i fästen på väggarna.

Vid en häradssyn 1795 dömdes den gamla kyrkan ut då den ansågs "så oduglig och förfallen" att församlingen ålades att göra en stor ombyggnad. Eftersom befolkningen ökat starkt i antal beslutades i stället att en ny kyrka skulle uppföras och att den gamla skulle rivas så snart den nya kyrkan stod färdig. Risken fanns ju att behöva underhålla två kyrkor! Man passade på att rasera den när prosten var på ståndsriksdag i Stockholm - han ville nämligen bevara den vackra medeltidskyrkan.

Vid en utgrävning 1938 fann man grundrester som tydligt utmärkte kyrkorummet, hundratals mynt, spännen och beslag.


Kyrkstallarna

Efter gamla vägen ner mot Vågsfjärden står idag 12 kyrkstallar.

Ursprungligen stod här kanske 60 – 70 stallar. De användes förr av de kyrkbesökare som åkte till kyrkan med häst. Många hade lång väg och vid kyla och dåligt väder behövde hästarna komma in under tak. Vintervägen gick förr över Vågsfjärden och landade här.

Antingen hade en gård sitt eget stall eller då delade man med andra.

På 1920- och 30-talen började hästarna konkurreras ut av bilarna och stallarna användes mer och mer som godsmagasin. Med tiden kom de ur bruk och började förfalla. På initiativ av kyrkorådet rustades dock 12 stallar upp i början av 1980-talet. I det stall som visas för allmänheten finns plats för 4 hästar.

 


 

Fiskekapellen

Längs Västernorrlands kuststräcka mellan Sundsvall och Örnsköldsvik finner vi flera ålderdomliga kapell långt ut i havsbandet. Flera av dessa kapell uppfördes under 1600-och 1700-talen. Tolv stycken finns bevarade i Ångermanland och tre stycken i Medelpad. Nämnas kan Ulvö gamla kapell i Örnsköldsviks kommun och skeppshamnskapell i Timrå kommun, båda är byggnadsminnen.
Fisket längs södra norrlandskusten var från 1500-talet och framåt en viktig inkomst inte bara för de bofasta invånarna utan även för de s.k. Gävlefiskarna. 1542 förklarade Gustav Vasa att samtliga strömmingsfisken och fiskelägen i Ångermanland var kungens rättmätiga allmänning. 1557 fick fiskare från Gävletrakten privilegium att fiska längs Ångermanlands kuster, som motprestation skulle var femtonde tunna fisk lämnas i skatt till kronan. Det var inte bara fiskare från Gävle som varje vår kom seglandes, även fiskare från Öregrund, Strängnäs, Södertälje, Nyköping, Stockholm med flera kom upp för att bedriva säsongsfiske under sommarmånaderna. Detta säsongsfiske hade sin största omfattning under 1600- och 1700-talen och varade under hela 1800-talet, dock i mindre utsträckning, för att helt upphöra i början av 1900-talet.
I Barsta fiskeläge fanns det under en period på 1700-talet 12 fiskare. Hälften var bofasta och den andra hälften Gävlefiskare. Initiativet till att bygga Barsta kapell kom 1654 från kyrkoherden i Nordingrå, Nikolaus Bozaeus. Arbetet med att uppföra kapellet påbörjades 1655 och ansvaret lades på fiskarna, både de bofasta och Gävlefiskarna.

Källa: Länsstyrelsen Västernorrland, Byggnadsminnesförklaring av Barsta kapell på fastigheten Barsta 1:57, Nordingrå socken, Kramfors kommun, 2011-02-11


Barsta Kapell

Barsta kapell är ostkustens mest pittoreska kapell och det enda kapell som bevarats i sitt ursprungliga skick. Kapellet började byggas på 1650-talet och var färdigbyggt år 1665. Det sägs ofta att kapellen byggdes av Gävlefiskare, men det är en sanning med modifikation. Barsta kapell byggdes i huvudsak av bönderna i intilliggande byar med visst motvilligt stöd av kustfiskarna.

Ytterfasaden är klädd med snedfasade sågade och huggna stående bräder och inklädda timrade knutar. Taket är beklätt med kluvet takspån som impregnerats. Ytterdörren är vacker, men endast 1,54 m hög. Allt i inredningen är sammanfogat med handsmidd klippspik.

Kapellet restaurerades 1936. Vad man speciellt skall lägga märke till är sittplatserna. På höger sida är bänkarna timrade i bänkhöjd. Där satt manfolken. På vänster sida är det bara en stock. Där satt kvinnfolken. Den goda seden tillät inte damerna att lyfta på kjolen när de skulle ta plats. Längre fram är det ännu lägre bänkar. Där satt barnen vända mot föräldrarna.

Kapellet har vackra målningar. I taket finns målningar av Roland Johansson-Öberg född i Sörbyn på norra Ulvön. De målades 1699 och föreställer staden Tiberis, Det stora fiskafänget, Jakob brottas med ängeln och Sichem och Dinna.

Varje år besöks kapellet av många turistbussar och privata turister.

Varje säsong är det ett antal barndop och bröllop i kapellet samt en gudstjänsthögtid som ersätter Nordingrå kyrkas högmässa.

Kapellet sköts av ett kapellag som består av dem som har en fastighet i Barsta. Det finns en styrelse som utses av årsmötet. Varje vår städas kapellet gemensamt. Familjerna i Barsta turas om att veckovis se till att det finns fräscha blommor på altaret.

Barsta kapell är byggnadsminne enligt lagen om kulturminnen.
Beslutet togs av Länsstyrelsen i februari 2011 efter ansökan från Barsta kapellag.


Bönhamns Kapell

Gustav Wasa arrenderade på 1500-talet ut Kronans fiskevatten efter norrlandskusten till fiskare i Gävletrakten. Till Höga Kusten kom dessa fiskare tidigt på våren, med sina familjer och husdjur. De byggde enkla boställen som användes under sommaren, ett låg på Höglosmen norr om Högbonden.

Här byggde de också ett kapell. I gamla handlingar står att läsa: "Detta Kappell...upfördes av fiskare från Tårshäla under Gustav den 2dre Adålfs regering omkring 1620". Enligt andra källor uppfördes kapellet år 1659. Dåförtiden måste befolkningen enligt lag infinna sig till gudstjänst - eller riskera böter - och kapellet låg här nära fiskarnas arbetsplatser.

Fram till slutet av 1700-talet tjänstgjorde kapellet sommartid som samlingsplats för bön och åkallan - och vintertid som förvaringsplats för fiskeredskapen. I Guds hus var nät och redskap i säkert förvar! Kapellet flyttades i början av 1800-talet från Höglosmen till fastlandet och återuppfördes i Bönhamn. Men "tiden denna gnagande tand härjade och redan år 1886 var det till ytre som indre så förfalet" att kapellet måste genomgå en grundlig reparation. Det flyttades dessutom "sirka 10 famnar" västerut, till sin nuvarande plats. Arbetet finansierades med gåvor och var klart 1895. Kapellets hela verksamhet vilar än i dag på frivilliga bidrag.

År 2009 firade Bönhamns Fiskekapell sitt 350-årsjubileum.

 


 

Fällsviks Kapell

Årtalet är okänt, när första kapellet byggdes i "Sörfällsvik i Nordingrå", som man då kallade byn. Enligt Landsarkivet finns kapellet omnämnt i skrifter från 1742. År 1873 fanns 7 riksdaler avsatta till renovering av det med nävertak klädda kapellet. Detta blev tydligen inte utfört av de fiskare som hade ansvaret för åtgärden, för i början av 1890-talet revs kapellet. I en närbelägen sjöbod fanns rester av väggarna. På en stock är årtalet 1720 inristat. I nuvarande kapell finns delar av stockar bevarade och vittnar om svunna tider.

Sommaren 1970 togs initiativ till en friluftsgudstjänst på kapellbacken, där kapellet tidigare stått. Vid kaffebordet insamlades 687 kronor och detta blev grunden till klockstapeln, som invigdes året därpå. Gudstjänsterna blev en årlig tradition och hålles vanligen första helgen efter midsommar.

Drömmen om att uppföra ett nytt kapell blev så småningom verklighet - men det fick i n t e efterlikna andra gamla kapell. Tack vare gåvor och villiga händer kunde Fällsviks kapell byggas 1977 och invigas i juli 1978.

Inventarier och utsmyckningar är gjorda och skänkta av personer med anknytning till bygden. Fällsviks Kapellag och styrelse sköter kapellet ideellt. Omkostnader finansieras genom gåvor och lotterier.

Kapellet är välbesökt och uppskattat är också senare års pilgrimsvandringar som börjar vid Fällsviks kapell och via Rotsidan och Barsta avslutas i Bönhamns kapell.

Välkomna till den årliga kapellgudstjänsten, kvällssamlingarna med sång och musik, samt dop och bröllop.

"Det susar av tidens vingar - tyst hör du dess vingeslag"?
Text: K. Wallin
Foto: A.M. Tjäder


Norrfällsvikens Kapell

Norrfällsvikens äldsta byggnad

Kapellet i Norrfällsviken byggdes år 1649 av gävlefiskare. Redan år 1557 hade dessa "fjärrfiskare" av Gustav Vasa beviljats ensamrätt på fisket efter norrlandskusten mot att de erlade var 10:de tunna i skatt. Genom sina kungliga privilegier hade de viss skyldighet att efterleva både värdsliga och kyrkliga förordningar och regler.

I Nordingrå räknas Fällsvik, Barsta, Bönhamn och Norrfällsviken som "gävlebohamnar". De långväga fiskarna förvarade under vintersäsongen en del av sina redskap inne i kapellen, där de var i säkert förvar.

Kapellet i Norrfällsviken saknar vägg- och takmålningar. Interiören är mycket enkel. En modell av en haxe - en typ av galeas som användes av gävlefiskarna för alla slags transporter - hänger i kapellets tak. Klockstapeln är fristående.

För kapellets underhåll och vård svarar Norrfällsvikens kapellag.

Källa: Jubileumsskrift Norrfällsvikens Kapell 350 år 1649-1999


 

Stavkyrkan på Mannaminne

Nybyggd efter förebild av Haltdalens stavkyrka i Sør-Trøndelag i Norge.
Invigdes år 2000 av biskop Tyrberg.. Utsmyckad av Asle Bjerkan, Anders Åberg, Eva Olsson och Bertil Westman.

Varje säsong anordnas kvällsmässa torsdagar. Arrangör: Svenska kyrkan-Nordingrå Församling. Barndop och bröllop kan beställas.

Stiftelsen Mannaminne, Häggvik 109, 870 30  NORDINGRÅ
Tel. 0613.20290, 070-322 62 70