Traveller 1892 - Vackrare landskap har jag aldrig sett

Redan 1892 beskrevs Nordingrå i ett ”turistreportage” i STFs årsskrift. Här följer en nedkortad version.

Chicagotidningen »Framåt» n:o 32 för förra året har en beskrifning öfver ett besök i Nordingrå däri bland annat säges om platsen: Nordingrå är Norrland i kvintessens, är Norrland i en enda socken, är Norrland med en leende slöja från söder öfver de allvarliga dragen. Något vackrare landskap har jag aldrig sett.

Särskildt utmärkande för Nordingrå äro dess många berg, hvart och ett för sig själft fritt stående, afskuret från de andra af en by, en dalgång eller en sjö, då bergen i allmänhet i Norrland däremot äro sammanhängande bergskedjor. Nordingrå är med ett ord mycket kuperadt, och detta är, jämte dess många sjöar, mellan 50 och 60, dess största egendomlighet.

Såsom utmärkande för Nordingråborna i forna tider var processlystnad och envishet, egenskaper, som tyvärr ej heller nu äro främmande för desamma. Men äfven bättre egenskaper gifvas; gästfrihet och välvilja äro urgamla svenska dygder, som äfven här trifvas.

Församlingens kyrka, invigd år 1829, äger ett gammalt krucifix af förgylld koppar och ett gammalt dyrbart altarskåp, som, enligt sägen, för att tala med Skoklosterspråk, »räddades» i Tyskland under trettioåriga kriget.

Från Hernösand reser man med en af ångarne »Köpmanholmen» eller »Ullånger»; färden upptar 2,5 timme genom skärgården till Häggviken, socknens förnämsta ångbåtsstation. Inloppet hit är mycket egendomligt, sammanträngdt, som det är, till ett smalt sund, endast några famnar bredt, mellan tvänne väldiga, branta berg. Sjelfva sundet märker man icke förr, än man är inne i detsamma; ångaren saktar farten, några vridningar på ratten, och ångbåten svänger om en udde och den mest leende tafla upprullar sig för resenärens öga.

Hvilken härlig utsikt!

Från Nordingråvallen besökes Hvalmstabacken med utsikt öfver kyrkan, Vågsfjärden, inloppet till Häggviken och hafvet, så långt ögat når; vidare den så kallade kullen på Prestön, som visar oss ett annat panorama: sjön med holmar och vikar; löfklädda kullar mellan böljande fält och bondgårdar. Den bästa utsiktspunkten är dock Körningsberget, upp till hvilket en jämförelsevis bekväm stig leder från prestgården. Hvilken härlig utsikt! Spegelblank sjö, granbeväxt bergskulle, rödmålad bondstuga, adderade, multiplicerade, kastade om hvarandra, hvad de voro sköna i eftermiddagens behagliga solbelysning!

Traveller

 

Hela artikeln finns på
www.lysator.liu.se/runeberg/stf/1892/0179.html