Sursill

Under Gustav Vasas befrielsekrig mot kung Kristian 1521-1523 slöt hövitsmannen Lars Olsson Björnram ett avtal med handelsmannen Erik Ångermann om en leverans av stora mängder mat till hären.
Erik var från Ångermanland, närmare bestämt från Häggvik, där han återfinns i 1550 års skattelängd.

I kontraktet åtog sig Erik att leverera strömming, eller sill som denna fisk också kallades.
Genom kriget rådde brist på salt och det sägs att detta var anledningen till att en del av den levererade sillen inte saltades in nog väl utan började jäsa. Så soldaterna fick sig ett smakprov av den norrländska delikatess, som idag kallas "surströmming" - och det föll dem inte alls på läppen.

Missnöjet var så stort att mullret i hären nådde ända fram till Gustav Vasas öron. Kungen blev mäkta vred och skrev ett argsint brev till Erik, som beskylldes för att ha levererat rutten fisk och till råga på allt fick öknamnet "Sursill". Erik förstod att han för all framtid skulle få bära detta namn och tog udden av det hela genom att officiellt kalla sig för Sursill och anta detta som släktnamn.

Erik hade en son, Östen Ersson/Eriksson, som flyttade till Teg i Västerbotten, där han var kronofogde. Hans döttrar gifte sig alla i Österbotten i Finland. En son hade 7 döttrar, som även de gifte sig i Finland.

Erik Ångerman Sursill blev en av de största anfäder som levt i Norden. Han står som stamfader till bortemot 2000 stora släkter inom alla samhällsskikt i Norden, Baltikum, Tyskland, Frankrike och Amerika. Bland hans ättlingar hittar vi storheter som Zacharias Topelius, Jean Sibelius, Carl Gustaf Emil Mannerheim, Urho Kekkonen, Olof Palme och Jörn Donner - för att nämna några.
Släkten Sursill beskrevs redan 1850 i Genealogia Sursilliana.

Gustav Vasas brev finns på Riksarkivet. Landsarkivet har uppdaterade uppgifter om släktens genealogi och även Nordiska Muséet kan hjälpa dig om du vill veta mera.