Norrfällsviken

Utsett till besöksmål i Världsarvet Höga Kusten

Norrfällsviken är väl den plats i Höga Kusten som utvecklats till något av ett fritidsparadis. Här kan besökaren välja ur ett mycket brett utbud av service och aktiviteter, oavsett om man kommer i bil eller med båt.



Här finns marina, camping, stugor, vandrarhem, 18-håls golfbana, minigolf, pizzeria, restauranger, fritids- och konferensanläggning med utomhuspool, affär, kiosk, bastu med äventyrsbad, havsbad med sandstrand och naturreservat. Här finns lekplats, kojbygge och pool för barnen.

Och här finns en miljö som det kan vara svårt att hitta på andra håll. I fiskeläget, som är över 350 år gammalt, ligger de röda sjöbodarna längs den smala bygatan med gavlarna mot vattnet.

Ovanför sjöbodarna ligger de små bostadshusen eller kokhusen. Ett litet kapell och några grånade gistvallar, där näten brukade hängas på tork, kompletterar bilden.







I omedelbar anslutning till fiskeläget ligger stora klapperfält. En del av dem innehåller röd Rapakivi-granit, som ger området en speciell färgprakt. Här ligger Norrfällsvikens naturreservat där man tydligt kan se mönstret av många gamla strandlinjer. Här finns också ett fornminnesområde med rösen från bronsåldern.
Klapperfälten växer i takt med landhöjningen fortfarande upp ur havet.


Så här skriver Arne G Johansson

Det är troligtvis ingen tillfällighet att den förste gävlebofiskaren redan 1604 ansåg Norrfällsviken synnerligen lämpad för bosättning för att bedriva fiske. Det blivande fiskeläget bjöd på de flesta fördelar ur bosättnings- och fiskesynpunkt och är sedan dess socknens enda säsongfiskeläge.
Eftersom denna del av Mjällomshalvön till stor del består av svallad morän, klapperfält, var behovet av grundläggning av sjöbodar och kokhus mycket enkel. Det behövdes ingen markdränering för husgrunder. "Mala", som vi säger, dränerade effektivt bort all nederbörd. Därför lades kokhusgrunderna på större flata stenar direkt på mala och fungerar än i dag genom århundraden. Sjöbodarnas landfäste gjordes likadant, medan sjösidan byggdes på stenkistor.
En annan fördel, som sannolikt bidrog till ett högst lönsamt fiske och kännetecknar fiskeläget, är gistplatserna. Fisket bedrevs med not och sedermera med skötar av bomullsgarn som var i stort behov av torkning för att inte ruttna. Mala erbjöd de bästa förutsättningarna för att fiskeredskapen kunde hållas rena och fria från gräs och mossa och därmed kunna påverka fiskelyckan positivt.
Omgivande skogsmark användes som betesmark för kor, får och getter på självhushållningens tid.